Tragedi, fars, och sen då?
Regeringskriser var mer dramatiska förr i tiden. Och de hade roligare hattar.
4/12 2014: Övrigt.

Tragedi, fars, och sen då?

För hundra år sedan var det nyval i Sverige. Det började med att Gustav V i det beryktade borggårdstalet öppet kritiserat Karl Staaffs liberal regering. Två dagar senare, under en demonstration med 50 000 deltagare, försvarade Staaffs socialdemokratiske allierade Hjalmar Branting parlamentarismen:

Därtill vilja vi på förekommen anledning förklara, att det svenska folket aldrig kommer att böja sig under anspråken från en personlig kungamakt, utan är förvissat om, att det alltjämt skall med all kraft hävda demokratins gamla, bärande grundsats, att folkets vilja ensam skall bestämma i Sveriges land.

Bildtext.
Valresultat 1911 och mars 1914. AV är Allmänna valmansförbundet, d.v.s. högern och LS är Liberala samlingspartiet. (Källa: Wikipedia.)

Så blev det inte. Kungens vilja bestämde istället, och i ett brott mot praxis som får SD:s tilltag att blekna valde han Hjalmar Hammarskjöld till statsminister. Denne upplöste andrakammaren och utlyste nyval bara sex månader innan det ordinarie. Efter en smutsig valrörelse, där Staaff anklagades för att vara en fosterlandsförrädare som tog mutor från Ryssland och spred försvarshemligheter, gick liberalerna tillbaka medan högern gick framåt. Hammarskjöld satt kvar.

1958, 44 år senare, var det dags igen. Halvvägs in i mandatperioden sprack samarbetet mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet då man inte kunde komma överens om hur man skulle tolka resultatet av ATP-omröstningen. Dumt nog hade man nämligen haft tre alternativ, och när inget fick egen majoritet kunde resultatet tolkas fritt efter egen ideologi. Tur att vi aldrig upprepade det misstaget!

Efter att Centerpartiet avfärdat en borgerlig regering gjorde Tager Erlander comeback som ledare för en minoritetsregering, men när han inte fick stöd för sin linje i pensionsfrågan i andrakammaren utlyste han nyval. De gamla trätande koalitionspartnerna gick framåt, medan Högern tappade. Socialdemokraterna kunde bilda regering själv, och lyckades rösta igenom sin pensionsproposition trots att det rådde röstjämvikt med 115 mot 115 röster. Lösningen? En ensam folkpartist, verkstadsarbetare Ture Königson, röstade med regeringen.

Val
Valresultat 1956 och 1958. H är högern och SKP är Sveriges kommunistiska parti. (Källa: Wikipedia.)

Tankarna går osökt till Karl Marx gamla nötta parafras av Hegel – att historien upprepar sig, första gången som tragedi, andra gången som fars. Parlamentarismens sammanbrott under upptakten till första världskriget var onekligen en tragedi, och ATP-bråket var onekligen en fars. Men vad blir det den tredje gången?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>