Kränkande skatter?
Ulla Andersson är kränkt av alliansens politik.
4/12 2014: Ekonomi.

Kränkande skatter?

Ulla Andersson, vice partiledare och ekonomisk-politisk talesperson för Vänsterpartiet, tog i från tårna i riksdagen under budgetdebatten igår. Hör här:

Statsbudgeten handlar om Viola, som har slitit hårt i hela sitt liv och nu har utsliten kropp och låg pension. Hon är, som så många andra kvinnor, fattigpensionär. Med den budget som nu debatteras och som Vänsterpartiet har förhandlat fram med regeringen skulle hon få det bättre ekonomiskt – hon och så många andra. Hennes skatt föreslås sänkas och bostadstillägget höjas.

Dessutom skulle hon och alla andra i samma situation slippa den straffbeskattning och kränkning som hon har utsatts för i åtta år av Kristdemokraterna och övriga borgerliga partier och som [Sverigedemokraterna] gång på gång har stött och som de återigen nu verkar stödja. Med vårt förslag skulle hon i stället ha fått betala lika mycket i skatt som de som förvärvsarbetar. Hennes skatt skulle sänkas med 250 kronor i månaden, och hennes arbetsamma och strävsamma liv skulle uppvärderas.

Kränkningen utgörs av jobbskatteavdraget, som Viola i egenskap av pensionär (och antagligen fiktiv) inte får ta del av.

Personligen blir jag mer kränkt av Anderssons oförmåga att förstå hur svenskt skattesystem fungerar. Det är nämligen så att straffskatten på pensionärer (i likhet med Viola) inte finns. Ett pärlband av borgerliga ekonomiska talespersoner försökte förklara för henne under debatten, men det hjälpte inte. Så låt oss ta det en gång till. Daniel Waldenström reder ut begreppen på Ekonomistas:

Delar av avgifterna är kopplade till individuella förmåner, t ex ålderspensionsavgiften, och anses därför inte vara skatter. Vissa arbetsgivaravgifter saknar däremot koppling till förmåner och betraktas allmänt som rena skatter. Det kanske tydligaste exemplet på dessa är den allmänna löneavgiften. En löntagare med 14 000 kr i månadslön betalar via sin arbetsgivare en löneavgift på ca 1 380 kr, knappt tio procent av lönen. Denna löneavgift är därmed större än de 1082 kr som samma löntagare får tillbaka i form av jobbskatteavdrag.

Eller som CUF:s Hanna Wagenius uttrycker det i något mer koncis form: ”Det kallas allmän löneavgift, dumbom!” Jag skulle vilja tillägga: men det borde kallas inkomstskatt. Men det här är ingen nyhet för Andersson. Ett referat av Pensionsmyndighetens remissyttrande, där detta påpekats, finns nämligen i budgeten hon röstade på.

Som omfördelningspolitik menat – det är förstås garantipensionärerna som man ömmar om – är regeringens politik dessutom ganska underlig. Just nu sänks visserligen skatten främst för de pensionärer med inkomst under 120 000 kr per år, men regeringen lovar att ge samma skattelättnader till pensionärerna som jobbskatteavdraget gav till de som arbetar så fort budgetutrymmet finns. Om jobbskatteavdraget nu var en fördelningspolitisk katastrof som bara gynnade de rika, varför ska man då ge 30 000 kronor om året (d.v.s maximalt jobbskatteavdrag) till de 0,7 miljoner pensionärer som redan är miljonärer?

Men Andersson är lik fullt kränkt och hennes namne Magdalena tvekar inte att slänga sig med begrepp som ”straffskatt”. Just det begreppet borde de kanske vara mer försiktiga med. Tänk om det sprider sig från den del av debatten där de planterade det och börjar förgifta även andra skattebaser?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>