Hur allvarlig vore en kärnkraftsolycka?
21/12 2014: Miljö.

Hur allvarlig vore en kärnkraftsolycka?

Det talas mycket om kärnkraft, och det är svårt att tala om kärnkraft utan att tala om risker. Tyvärr är dock diskussionen ganska luddig om vad riskerna egentligen innebär – ingen sida i debatten verkar föredra konkretion. Istället får man fylla i med sina egna skräckscenarion eller överslätningar, allt efter egna värderingar. För att framstå som allvarsam behövs inga kvantifieringar, det räcker med en ordvits i form av hänvisning till Tage Danielssons berömda monolog.

Som tur är finns det dock en offentlig utredning som (bland annat) tacklar just frågan om vad som skulle hända om det värsta hände. Hur pass allvarlig en olycka blir beror på hur pass bra de utsläppsbegränsande åtgärderna fungerar. Utredningen beskriver effekterna av en olycka under tre olika scenarion: utsläppsbegränsade åtgärder som fungerar som förväntat, enligt minimikrav, och inte alls. Vi börjar från början:

Skulle de utsläppsbegränsande åtgärderna fungera fullt ut blir konsekvenserna relativt begränsade. Vid gynnsamt väder skulle endast några enstaka cancerfall tillkomma till följd av olyckan, vidogynnsamt väder möjligen 50 fall. Inga akuta strålskador kommer att uppstå utanför anläggningen. Livsmedelsproduktionen skulle påverkas ut till cirka 10 km, men endast under kortare tid (några veckor). Betande djur behöver under upp till en månad flyttas ut ur en sektor på 45 till 90 grader till ett avstånd av 20 till 50 km.

Vad händer om vi trappar upp?

Om de utsläppsbegränsande åtgärderna fungerar enligt konstruktionskraven, ”nominellt utsläpp”, så är utsläppen av ädelgaser desamma som vid ”realistiskt utsläpp”, men övriga utsläppen av övriga ämnen är 500 gånger större. Det innebär att dos från markbeläggning och indirekt via föda tillkommer. Vid gynnsamt väder (framför allt vind från land) tillkommer även i detta fall endast några få cancerfall på grund av olyckan. Vid vanligt förekommande väder kan man förvänta sig upp till 100 cancerfall. Denna siffra kan stiga till det dubbla eller något mer vid mycket ogynnsamt väder. Akuta strålskador uppträder inte heller vid denna olyckstyp.

Dessutom kommer personer som befinner sig en till två mil från olycksplatsen i vindriktningen att behöva evakueras innan ”molnpassage”. Personer i riskgrupper kan behöva evakueras under en månads tid.

Och det värsta scenariot:

Skulle de utsläppsbegränsande åtgärderna inte ha någon effekt, teoretiskt möjligt men ytterst osannolikt, så blir konsekvenserna mycket allvarliga. Varningstiden är så kort och utsläppet så stort och häftigt att det inte kan uteslutas att några personer kan uppehålla sig oskyddade inom några kilometer från anläggningen och då få så stora doser vid molnpassagen att akuta strålskador kan uppkomma. Dessa kräver då speciella sjukvårdsinsatser. Cancerfall till följd av strålningen kommer att uppstå inom, men även långt utanför, landets gränser. Beroende på bland annat vädersituationen varierar en uppskattning av antalet tillkommande cancerfall under 50 år från några hundratal i gynnsamma fall till kanske tjugutusen som mest.

Dessutom:

En långsiktig evakuering kan bli nödvändig på avstånd ut till 40–80 km. Några hundra kvadratkilometer stora områden kan bli så belagda med radioaktivt cesium att de blir oanvändbara under flera tiotals år.

Tyvärr är inte den här diskussionen enbart teoretisk – Tjernobyl och Fukushima är faktum.

Hur många dog som ett resultat av Tjernobyl? Det är svårt att svara på. Vi vet att 28 av räddningsarbetarna dog. Vi vet också att över 6 000 extra fall av sköldkörtelcancer, som ledde till 15 dödsfall, uppstod. Där slutar dock säkerheten.

Problemet är att ökningen i cancerrisk är så liten att den är svår att mäta. Vår kunskap om joniserande strålnings hälsoeffekter kommer till stor del från studier efter Hiroshima. Dessa påvisade förhöjd cancerrisk för de som utsatts för strålning, men för att kunna uttala sig om effekterna för låga doser måste man börja göra antaganden, till exempel att dos-effekt förhållandet är linjärt och utan tröskelvärde (d.v.s. en lägsta nivå under vilken inga effekter uppstår). Med en sådan metodologi skulle Tjernobyl i teorin ha resulterat i runt 4 000 fler döda i cancer enligt FN-organet UNSCEAR. I praktiken har dock ingen sådan ökning uppmätts, vilket inte nödvändigtvis betyder att den inte ägt rum. UNSCEAR sammanfattar:

Most of the workers and members of the public were exposed to low level radiation comparable to or, at most, a few times higher than the annual natural background levels, and exposures will continue to decrease as the deposited radionuclides decay or are further dispersed in the environment. This is true for populations of the three countries most affected by the Chernobyl accident, Belarus, the Russian Federation and Ukraine, and all the more so, for populations of other European countries. Lives have been disrupted by the Chernobyl accident, but from the radiological point of view, generally positive prospects for the future health of most individuals involved should prevail.

Avgör själv om det här är argument för eller mot kärnkraft. Oavsett vilket så banar kunskapen väg för bättre argument om kärnkraft.


Förresten, visste du att WHO uppskattar att det i Europa dör 100 000 personer, motsvarande en förlust av 725 000 levnadsår, av förhöjda partikelhalter i utomhusluft varje år. När läste du senast om det?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>