Dödlig smog, indiska friskolor och förvirrad nationalism
Databaser är bara för töntar.
21/12 2014: Söndagsläsning.

Dödlig smog, indiska friskolor och förvirrad nationalism

Som vanligt finns här lästips till söndagskaffet. Denna väcka vankas det dyr utbildning, kinesiska miljöproblem och virrig nationalismdebatt. Men först lite ekonomisk forskning.


Jag skrev tidigare om den tveksamma mediebevakningen kring ett working paper från OECD som visade att ekonomisk ojämlikhet kraftigt sänker tillväxten. Just den mer försiktiga analys som sätter in resultatet i en helhet som jag efterlyste levereras förstås på Ekonomistas av Jesper Roine:

Studien verkar på det hela taget välgjord och pekar på en rad intressanta och tänkvärda samband. Samtidigt finns det anledning att vara skeptisk till resultatens allmängiltighet. Generellt sett bör man undvika att baserat på studier som denna dra svepande slutsatser av typen ”inkomstojämlikhet är dåligt för tillväxten” (det samma skulle förstås också ha gällt om resultatet varit ”inkomstojämlikhet är bra för tillväxt”).

Att även vanlig massmedia kan klara av att nå upp till denna nivå av saklighet visar Radio New Zeeland, som ringer upp två ekonomer utöver närmast sörjande och diskuterar kritiskt.

En av de medverkande, Erik Crampton, har också skrivit ett skeptiskt blogginlägg om frågan.


The Guardian rapporterar om de absurda nivåerna av smog i Kina. Det är svårt att föreställa sig skalan på problemet:

In June, the centre released data which suggested that the average 18-year-old Beijinger will spend as much as 40% of their remaining years in ill-health – potentially suffering from cancer, cardiovascular or respiratory disease. Breaking the usual government silence on the issue, China’s former health minister, Chen Zhu, spoke out in January to reveal that between 350,000 and 500,000 people die prematurely each year here as a result of air pollution.

Om du förknippar Beijing med blå himmel beror det på att man genom att skarpt begränsa smoggenererande aktiviteter reser en ”climatic Potemkin facade of perfect blue skies” kring viktiga event, som t.ex. APEC-mötet som nyligen hölls där:

“It’s not sky blue or ocean blue. It’s not Prussian blue or Tiffany blue,” wrote one user of the microblogging site, Weibo. “A few years ago it was Olympic blue, and now it’s Apec blue.” It quickly came to mean something of fleeting, artificial beauty, probably too good to be true. “He’s not really into you,” went one recurring online saying. “It’s just an Apec blue.”

1952 dödade ”The Great Smog” 4 000 Londonbor på bara en vecka. Fyra år senare antog det brittiska parlamentet ”Clean Air Act”, och man fick bukt på problemet. Man undrar vad som kommer att hända i Kina? Inte ens en diktatur kan vara helt likgiltig inför sina medborgares välmående.


Lant Pritchett och Yamini Aiyar har släppt ett papper om kostnadsskillnader mellan privata och offentliga skolor i Indien:

We estimate that the “accounting cost” per student in a government school in the median state in 2011/12 was Rs. 14,615 while the median child in private school cost Rs. 5,961. Hence in the typical Indian state, educating a student in government school costs more than twice as much than in private school, a gap of Rs. 7,906. Just these accounting cost gaps aggregated state by state suggests an annual excess of public over private cost of children enrolled in government schools of Rs. 50,000 crores (one crore=10 million) or .6 percent of GDP.

Och vad får staten för denna enorma merkostnad? Jo, mer makt över undervisningen men sämre kvalitet på den.

(Hattip till Chris Blattman.)


Minst sagt förvirrat blev det efter DN:s avslöjande intervju med Björn Söder. Visst förtjänar Söder all kritik, men en stor del av kommentariatet avslöjade att deras tankar kring nationalism, om än ack så mycket mer sympatiska, är ungefär lika välstrukturerade som Söders. Som tur är reder Kjell Magnusson ut på SvD Brännpunkt:

Reaktionerna visar att vi i dagens Sverige saknar ett ord för ”svenskar” som motsvarar ”polacker” eller ”finnar”, det vill säga anger tillhörigheten till en etnisk grupp. I pressen läser vi att 300 svenskar har rest till Syrien för att strida, medan 30 svenskar befinner sig i Ukraina av samma skäl. Informationen är vid närmare eftertanke uppenbart missvisande. I Norge används i sådana fall termen medborgare, en distinktion som tycks ha försvunnit i Sverige, vilket kan förklara en del av uppståndelsen kring Söder.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>