Det minst dåliga är också det bästa möjliga
Rosenbad efter att alla journalister gått hem.
30/12 2014: Övrigt.

Det minst dåliga är också det bästa möjliga

Churchill lär som bekant ha hävdat att demokrati är det sämsta statsskicket, med undantag för alla andra som någonsin testats. Det samma skulle kunna sägas om decemberöverenskommelsen. Gemensamt för alla de (främst moderater) som är upprörda över denna kapitulation inför socialismen är att de inte erbjuder något realistiskt alternativ till hur landet ska styras.

Oavsett vilket block som hade blivit störst efter extravalet hade vi ju haft exakt samma problem som före, och därmed behövt någon slags kompromiss. Om vi ändå bara skulle slutit samma överenskommelse efter valet, vad var då extravalet till för utöver att nöta på väljarnas förtroende och spä på politikerföraktet?

Det som håller hoppet uppe hos de moderata dissidenterna tycks vara en naivt tro på att Alliansen trots allt skulle kunna regera utan stöd över blockgränsen. Kanske är det så att man talat så pass mycket om regeringsduglighet att man börjat tro att det är en personlig egenskap helt frikopplad från det parlamentariska läget. Den moderat som kommer närmast till att förklara hur detta konststycke ska gå till är Mikael Odenberg:

En ny alliansregering i minoritet hade inte fått någon lätt resa. Men till skillnad från vad många föreställer sig hade det gått att regera landet, precis som det gjorde under den gångna mandatperioden 2010–2014. En alliansregering hade fått igenom sin budgetproposition nästa höst. Den hade nämligen aldrig ställts mot något enat rödgrönt alternativ.

Philip II av Makedonien lär en gång ha skickat bud till Sparta för att berätta om allt elakt han skulle göra mot dem om han lyckades inta staden. Spartanerna svarade med ett ord: ”om”. Odenbergs resonemang hänger på samma sköra tråd: – om de rödgröna inte lägger en gemensam budget går allting jättebra. Men vad är sannolikheten för det? Odenberg ger inga skäl, han bara postulerar att så är fallet. Skulle verkligen den vänster, som nu visat sig fullt kapabel att förhandla fram en budget, i ett läge då förtroendet mellan blocken är historiskt lågt ge regeringsmakten i present till Alliansen? Det är ironiskt att delar av Moderaterna börjar låta som den gamla tidens socialdemokrati – de bara antar att de ska kunna regera oavsett valresultat eftersom oppositionen är splittrad.

Att det skulle bli en uppgörelse av denna typ eller fortsatt kaos stod klart i det ögonblick Alliansen stängde dörren om att förhandla med regeringen om budgetens innehåll. Förhandlar man inte om sak måste man förhandla om form. Ändå skiner frånvaron av kritik mot Alliansens bristande förhandlingsvilja i sakfrågorna bland de borgerliga debattörer som nu ondgör sig över att uppgörelsen blev om form.

Den som fortfarande tvivlar kan med förmån läsa den moderata riksdagsledamoten Fredrik Shultes genomgång av de alternativ som finns att välja mellan.

Lika förbluffande som avsaknaden av alternativ hos motståndarna är anklagelserna om att överenskommelsen skulle vara odemokratisk. Fria Moderata Studentförbundet, en professor i statsvetenskap och 30 procent av väljarna uppges anse det.

Innan det här debaclet hade vi en praxis (som i motsats till vad som står i riksdagsordningen) innebar att det budgetförslag som har en pluralitet bakom sig i riksdagen vinner även om den inte har en majoritet. Nu har den praxisen avlidit, vilket alla utom SD verkar sörja. I och med överenskommelsen får vi nu ett system där, håll i er nu, det budgetförslag som har en pluralitet bakom sig i riksdagen vinner även om den inte har en majoritet. Exakt samma resultat alltså, om än med en något annorlunda metod eftersom systemet måste hålla även utan att alla partier medverkar. Visserligen omfattas nu fler omröstningar av systemet, med det är samma princip i grunden. Om decemberöverenskommelsen var ett hot mot demokratin, varför var inte den gamla praxisen det?

Jag förstår att folk är upprörda över decemberöverenskommelsen, för det finns mycket som är dåligt med den. Men vill man hävda att den därför inte borde ha ingåtts behöver man först visa att det finns ett realistiskt alternativ som vore bättre.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>